Jaktdoren's Hubbe

Hubbe som hund

Jag äger Jaktdoren's Hubbe och heter Kurt Hansson, bor i Gustavsberg som ligger på Värmdö utanför Stockholm. Frun som heter Berit och jag har en västlaika till som heter Boris, som blir nio år i februari. Hubbe är våran fjärde laika, en öst och tre väst.

Första gången jag släppte honom lös i skogen var han 11 veckor gammal och var borta 15 minuter. Jag satt på sten och väntade, långa minuter innan han kom tillbaka. Tankarna skenade iväg, har en räv tagit honom eller har någon plockat upp honom som bortsprungen valp i skogen?

När Hubbe var fyra månader fick han gå sitt första blodspår med älgklöv som var ca 150 meter långt. När selen kom på och kommando spår, han gick på i spåret sakta och fint, han hittade sin klöv. Sedan dess har det blivit många spår. I aug 07 tog han sitt prov i anlagsklassen utan någon hjälp, innan vi åkte upp på septemberjakten i Ångermanland.

I feb 07 skällde han på sin första älg, hade sådan tur att det var nysnö på morgonen när vi skulle ut i skogen. Hade Boris i koppel medan Hubbe sprang lös, han försvann in i slyn och började skälla och då började Boris skälla också, då kom ju Hubbe tillbaka. Såg hur hans spår följde älgspåren i nysnön. Då fick man veta vad han skällt på.

07 var första septemberjakten för Hubbe. Han var efter ko med kalv men snart tillbaka, stora djur och ny mark, då vart han osäker och kom mig. Det var så gott om skogsfågel, men struntade i dem. Jag var jätteglad. Var upp i oktober också, då kom Hubbe efter en tio-taggare som en passkytt i ett torn inte fick skjuta (tjurförbud), men när han såg passkytten i det höga tornet drog han till skogs och kom till mig.

Årets septemberjakt var han modigare, då var han inne på grannmarken och skällde i 30 min innan han kom tillbaka. Älgarna verkar vara oroliga i september straxt före brunsten. Även rutinerade älghundar har svårt att få de på stånd. Fick se han spåra med nosen tätt i marken ca 50 meter in bland unga tallar och då lättade en stor tjädertupp, inge skall. Vad skönt det var att inte höra honom skälla.

Men i andra hälften av oktober i år gick korken ur, så funkar allt: 2 st skjutna tjurar på stånd, släpper skenande älgar efter ett tag, struntar i rådjuren, han har sök på 5-15 min. Han jobbar inte likt gråhund och jämtar, jaktlagen tycker om hans sätt att arbeta på mindre marker. Han har bra skall, passkyttarna tycker det är spännande att höra honom skälla. Börja han skälla är det älg, så har det varit hittills i år.

Vi har jagat 1-2 gånger i veckan till 22/12. Det är bara en gång som han inte haft älg uppe. Vi har regler och datum hur vi får skjuta t ex ko med en kalv fredad till 1 dec, efter det ko fredad. Har ofta jobbat med skyddade djur.

Den 22/12 hittar älg kl 12.45, ståndskall en stund, gångstånd, tystnad troligtvis skenälg. Hubbe kommer tillbaka, vi fortsätter och han börjar skälla igen, strax före 14.00 en passkytt ser på långt håll att han har gångstånd på ko med kalv över en åker, lovlig kalv, sedan vart det fast stånd. Kl 15.00 har jag smugit fram ca 40 meter till ståndet och ser 2 st älgar som rör sig i slyn. Riset och mörkret gjorde att det inte gick att skjuta. Hubbe syntes rätt bra i mörkret när han jobbade, han är ju så ljus i färgen. Vart gångstånd igen. Nu gällde det bara att få in hunden innan det blev för mörkt, det var ingen snö. Jag skrämde iväg älgarna. Kl 15.45 var han hos mig igen.

Har inte startat honom på något jaktprov än, allting har gått så fort i höst. Har varit inbjuden på fyra marker i kommunen som det går att jaga med lös älghund på, tack vare Hubbes sätt att jobba.

Vi har inte varit på marker som har vildsvin, de finns runt Stockholm men dåligt på Värmdö, några enstaka har visats sig och några har blivit påkörda med bil.

Kan man vara annat än nöjd med en sådan hund, jag är i alla fall jättenöjd.

Hubbes Husse Kurt Hansson

'